The Edge

1. Jag har inte tid…

– Alla har tid. Dygnet har 24 timmar och den tiden finns för oss alla. Frågan är hur vi disponerar och prioriterar. Har du inte tid för träning idag, får du se till att ha tid att vara sjuk senare.

2. Jag tycker det är tråkigt…

– Det där sitter i huvudet. Oftast handlar det bara om fördomar. Jag brukar till exempel säga att golf är tråkigt, men jag har faktiskt aldrig prövat och förmodligen skulle jag tycka det var jättekul om jag gjorde det. Varför måste allt vara så kul, förresten? Att borsta tänderna är inte kul, men man gör det ändå. Samma inställning borde man ha när det gäller att röra på sig – gör det bara! Sedan kommer belöningen av bara farten, i form av endorfiner som gör oss glada.

3. Jag har inte råd…

– Visst, gymkort är dyra. Men man behöver inte gå på gym. Att jobba med kroppen är helt gratis och man kan göra det hemma, på gräsmattan, i parken eller var som helst. Det kräver lite mer fantasi, men köp (eller låna) en bok eller dvd så har du snart ett förråd av övningar.

4. Jag är för gammal, det är ingen idé …

– Det är aldrig för sent. Forskning visar att sextioplussare svarar enormt bra på exempelvis styrketräning – även om de aldrig gjort det förut. Men det är viktigt att träna för sin ålder. Är man fyrtio ska man inte träna som när man var tjugo. Man kan träna lika hårt, men man behöver lite längre startsträcka. Träna för din ålder så känner du dig ung!

5. Jag tränade jättemycket för några år sedan och har så bra grundkondition att jag inte behöver träna…

– Den som har tränat mycket förr har definitivt mycket tillgodo i form av ett muskelminne som gör att kroppen snabbt snappar upp vad det handlar om och tillgodogör sig träningen. Inkörssträckan blir kortare än för den som aldrig tränat. Men kondition är ändå alltid en färskvara som måste underhållas.

6. Jag har ingen att träna med…

– Det är alltid trevligt att ha sällskap, men det går inte att hänga upp sin träning på någon annan. Om du regelbundet går och tränar någonstans kommer du snart att ha fått nya kompisar att dela ditt intresse med. Träningssällskap är en bonus, men ingen nödvändighet. Tycker du det är tråkigt att träna med maskiner själv, så välj gruppträning istället.

7. Jag har för ont för att börja träna…

– När man har ont är det extra viktigt att inte sluta röra på sig. Man får förstås inte träna med fel belastning eller låta det gå för snabbt, men man måste pröva sig fram, gärna med hjälp av en sjukgymnast, och hitta en träning som man blir bättre av. Prova en lugnare träningsform, till exempel pilates eller core. Att röra på sig är aldrig farligt – tvärtom, numera skriver läkare ut motion på recept.

8. Jag ska gå ner tio kilo först, sedan ska jag börja träna…

– Är man inte så extremt överviktig att man inte kan röra sig, är det ingen ursäkt. De flesta överviktiga får bäst resultat i viktnedgången om de först börjar träna och sedan lägger om kosten. Att börja röra på sig – kanske bara genom promenader – sätter igång ämnesomsättningen och blodcirkulationen och är ett jättebra sätt att tappa kilon.

9. Jag ska visst börja träna, men inte förrän efter jul…

– Skippa alla jag ska…. Att säga att jag ska ta en powerwalk fyra gånger i veckan är inte värt någonting. Börja prata i presens: Jag TAR en powerwalk fyra gånger i veckan. Det handlar om mental träning, att börja se sig själv som någon som gör något NU. Om det sedan råkar bli bara två powerwalks någon vecka, så spelar det mindre roll – du är fortfarande en person som tränar fyra gånger i veckan.

(Källa: leva.nu) 

Hör och häpna! Nu ska man träna utomhus 2-3 gånger i veckan precis som alla kändisar i LA. Träna smart och du uppnår drömkroppen utan att sätta din fot på ett gym.

Kändistränaren Stella Bartram säger:

- Idén går ut på att du har två eller tre effektiva träningspass varje vecka. Det betyder att du fortfarande har tid för familjen och en hälsosam livsstil. I stället för att träna på fel sätt och få lite resultat eller betala en förmögenhet för ett dyrt gymkort som du aldrig använder, säger hon till tidningen.

Hon menar att alla kan träna på det här sättet.

Nu tänker du kanske - Hur fasen går detta till? Det tänker jag avslöja nu:

Hemligheten är att jobba med en personlig tränare och låta dem kontrollera ens mat och livsstil.


Ahhh! Alla som har en enorm plånbok kan!

Helt fantastiskt vilka succé metoder som kommer varje vecka. Ser fram emot nästa rön: Superträning i sömnen kanske?

Ännu en helg har passerat och jag har hunnit med två riktigt bra träningspass. För ett år sen hade jag istället hunnit dricka ur några burköl och lite vin. Jag kan givetvis ta lite vin till maten, eller till och med bli onykter till och från. Fast just nu känns träningen så oerhört mycket viktigare, än att dricka alkohol. När jag idag säger nej tack till en öl är det inte helt ovanligt att få höra en suck eller gliring om att jag är fjantig/extrem osv. Är vi så förbannat socialt missanpassade att det inte funkar att umgås över ett glas mineralvatten?

Visst, jag har druckit i mina dar. Samlade på mig en ganska skaplig mage som rent ut sagt varit ett helvete att bli av med. Nu är det gjort och jag blickar vidare mot nya mål - en mage som jag för ett år sedan bara kunde drömma om. Det har inget med självförtroende eller show off att göra - Jag tränar för mig själv och ingen annan. Att hitta en kroppssammansättning som för mig är optimal - det är det som triggar mig varje dag när stegen tar mig till gymmet.

Alla har vi olika syn på saker och ting, vi måste bara lära oss att respektera det. Jag är inte alltid långsam med att kommentera andras dryckes & matvanor. Jag har absolut ingen rätt att kasta ur mig kommentarer om hur mycket fett var och en äter - precis lika lite som du har rätt att döma mitt intag av t ex alkohol. Med glimten i ögat finns det utrymme för ovanstående, men inte i ett fördömande syfte.

Jag är stolt över det jag håller på med och det jag lyckats förändra på min kropp. Jag har endast tränat seriöst i drygt ett år och har verkligen mycket att se fram emot. Jag har tydliga mål med vad jag vill uppnå - och envis som jag är vet jag med största säkerhet att jag kommer gå hela vägen.

Feber och min kropp är ingen bra kombination. En del klarar av att jobba med 40 grader utan större bekymmer, medans jag känner mig disorienterad vid 38. Förkylningen har dessutom satt sig så att det spränger duktigt i öronen och balanssinnet är inte direkt på topp. Nog om att tycka synd om mig själv, för det hjälper inte iallafall inte sägs det.

Efter flertalet timmar i sängen igår masade jag mig ner till soffan och tittade på en film. Valet blev en thriller med titeln Retreat. I efterhand hade jag likagärna kunnat vänt mig om och somnat om på övervåningen, för filmen höll ungefär samma kvalité som att räkna får skuttandes över ett staket.



-Ett ungt par beger till tillbaka till en ö för att bearbeta sin sorg kring ett missfall. En blodig och utmattad soldat hittas straxt utanför huset, vilken dom tar hem och räddar livet på. En historia om ett luftburet dödligt virus berättas och huset bommas igen för att klara smittan...bla bla bla bla   *gäsp*

Får se om det blir någon film ikväll - Den kan knappast bli sämre......eller?

Tidningar - TV - Internet! Oavsett media blir du till kväljningsgränsen överöst med så kallade goda råd.

 

Ligger just nu hemma och är sjuk (man får tycka lite synd om mig om man vill). I vilket fall som helst drog jag igång TV:n och vad är det första jag möts av? Jo, en brittisk kvinna som i stort sett enbart levde på chips. Ännu ett "Fattar du vad du äter"-program som för övrigt tar alldeles för stor plats i tablån. Det fick iallafall vara igång medans jag åt frukost och tanken som slog mig när jag lyssnade på en dialog ur högtalarna var:

Är verkligen folk i största allmänhet så jävla korkade rent ut sagt?

Denna kanske något generalliserande och hårda tanke bottnade att kvinnan på TV verkligen ville äta en välbalanserad kost, men frågade på största allvar om det gick att kombinera med sitt dagliga intag av chips.

All denna propaganda säljer givetvis som bäst nu när folk är som mest sårbara. Julen som för många inneburit ett konstant ätande och som följd till detta ett par bonuskilon kring midjan.

Se tidningen ovan - 16-veckor och sexpacket är ditt! Själv har jag tränat stenhårt och skött kosten i drygt 10 månader nu, men magrutorna lyser fortfarande med sin frånvaro. Mitt utgångsläge var ingen överdriven fettma, utan en liten kula skapad av intag av för mycket öl och slarv i största allmänhet.

Poängen med detta inlägget är att få er att förstå att det tar inte några veckor att nå sin drömkropp. Allt för många går till gymmet och köper ett årskort för dyra pengar, som sen blir liggandes i någon väska eftersom resultataten inte var dom önskade redan efter 2 månader.

Försök inte förändra allt på samma gång, då blir det ett tyngre misslyckande och du är snabbt tillbaks på ruta ett. Börja istället med att tänka på vad du äter - när du äter & hur mycket. Gå upp lite tidigare på morgonen och promenera i 45min. och du kommer märka en förändring i kroppen. När du sen känner dig redo, kontakta ett gym och boka in en provträning.