The Edge

Ännu en helg har passerat och jag har hunnit med två riktigt bra träningspass. För ett år sen hade jag istället hunnit dricka ur några burköl och lite vin. Jag kan givetvis ta lite vin till maten, eller till och med bli onykter till och från. Fast just nu känns träningen så oerhört mycket viktigare, än att dricka alkohol. När jag idag säger nej tack till en öl är det inte helt ovanligt att få höra en suck eller gliring om att jag är fjantig/extrem osv. Är vi så förbannat socialt missanpassade att det inte funkar att umgås över ett glas mineralvatten?

Visst, jag har druckit i mina dar. Samlade på mig en ganska skaplig mage som rent ut sagt varit ett helvete att bli av med. Nu är det gjort och jag blickar vidare mot nya mål - en mage som jag för ett år sedan bara kunde drömma om. Det har inget med självförtroende eller show off att göra - Jag tränar för mig själv och ingen annan. Att hitta en kroppssammansättning som för mig är optimal - det är det som triggar mig varje dag när stegen tar mig till gymmet.

Alla har vi olika syn på saker och ting, vi måste bara lära oss att respektera det. Jag är inte alltid långsam med att kommentera andras dryckes & matvanor. Jag har absolut ingen rätt att kasta ur mig kommentarer om hur mycket fett var och en äter - precis lika lite som du har rätt att döma mitt intag av t ex alkohol. Med glimten i ögat finns det utrymme för ovanstående, men inte i ett fördömande syfte.

Jag är stolt över det jag håller på med och det jag lyckats förändra på min kropp. Jag har endast tränat seriöst i drygt ett år och har verkligen mycket att se fram emot. Jag har tydliga mål med vad jag vill uppnå - och envis som jag är vet jag med största säkerhet att jag kommer gå hela vägen.