Rubriken är citat från ett inlägg på Facebook igår av min lillebror som undrar vad jag håller på med. Han är van att läsa om träning och se bilder på kött och broccoli, men nu har det sett annorlunda ut i några dagar. Jag har frossat i snabbmat och druckit en del alkohol - McDonald´s skulle nog antagligen klara sin månadsbudget om jag åt där varje dag. Två menyer är långt ifrån nog att mätta min glupska kropp, så det drabbar även plånboken att äta ohälsosamt.
Jag färdigställde aldrig förra dieten, då jag kände att motivationen och orken sjönk kraftigt. Nu är det återigen kul att träna och nästa diet kommer förhoppningsvis gå bättre. Kommer även tillåta mig att slarva nån gång i veckan för att inte tappa orken igen. Jag vill så gärna uppnå mitt utsatta mål med en fettprocent under 10% - Märker nu när jag slarvat ett par veckor att det ökar snabbt när kosten inte sköts. Jaja, hur som helst kommer jag uppnå det tids nog!
Nåt som absolut skulle få mig att träna mer fokuserat är att åka till Las Vegas och titta på Mr Olympia. Är faktiskt med i en tävling i sammarbete med
Gymgrossisten och
BMR där chansen finns att få resa. Lär inte behöva blogga om det dagen det avgörs om jag skulle råka vinna - Mitt vrål av lycka lär antagligen täcka upp stora delar av landet, och varning för jordbävning lär utfärdas. Hur som helst håller jag tummarna!
Idag ska det tränas rygg framåt eftermiddagen, vilket jag verkligen ser fram emot då det är något av favoritpasset.
På återseende & jag önskar er alla en riktigt härlig onsdag!
Jag har läst om positivt tänkande vid varje frukost sen ett par veckor tillbaka. Just nu handlar det nämligen om mentalt fokus på mjölkpaketen. Att tänka: Jag kan - istället för, kan inte, är otroligt viktigt inom all idrott.
Igår fick jag själv uppleva detta och kommer verkligen att ta det med mig. Marklyft som jag nämnt tidigare är helt klart en av mina stora favoriter. Har varit förbannat glad varje rep över 100kg och ett personbästa på 115kg.
Efter coaching och framflyttat fokus avslutade jag igår passet med tre reps på 180kg. Vad hände där? Hur f•n gick det till?
En spärr släppte onekligen i skallen och jag vågade prova.
Vad ni än ska prestera mina vänner - glöm inte tänka: Jag kan!
Tack till träningskompisen/arbetskollegan Martin för all hjälp!
