The Edge

Vissa stigar leder in i mörker och tankar eskalerar till ett nytt brännmärke. Jag valde att inte kommunicera vilket jag gravt ångrar just nu. Varför? Jag vet faktiskt inte - rädslan att förlora kanske. Jag misstror abslolut inte, men har en förmåga att stänga in mig själv i tankarnas berg-och-dalbana ibland. Det lilla gruskornet som växte till ett berg utan anledning har nu sprängts och jag förstår. 

Har man varit ute på plankans kant under längre tid, krävs det tyvärr inte mycket för att falla ner. Jag kryper nu tillbaka till land för att resa mig och följa vägen där vi mår som bäst. Mitt fokus flyttas mot det vi har och det som komma skall.

Förlåt!