The Edge

Läste precis en intervju med artisten Patrik Isaksson.

Huvudrubrik: Knarket tog vännens liv
Underrubrik: Patrik Isakssons liv är kantat av droger och död

Han berättar om sin "tuffa" uppväxt i förorten Husby, om hur gänget som han hängde med knarkade.
-Barndomen har lämnat många smärtsamma minnen, säger Patrik.

Hela artikeln uppfattar jag som att Patrik har varit den som haft det svårt, tills sista stycket kommer. Då visar det sig att han alltid sagt Nej till droger och att han varit rädd för att tappa kontrollen.
-Droger var aldrig min grej

Att se sina vänner dö i förtid är inget jag önskar någon. Tankar som slog mig när jag läste artikeln var följande: Vems liv har varit kantat av droger? Vem har haft det svårt? Är Patrik den som haft det jobbigast genom att se på när vänner har knarkat ihjäl sig?

Att skriva ett par "hits" om det är förvisso fint gjort, men se vart du befinner dig idag Patrik. Hur har dina vänner haft det på vägen mot döden?

Att leva tillsammans/kring med en missbrukare är tungt (troligen så även för Patrik). Valen som finns är att antingen försöka hjälpa, men då vill det till att missbrukaren vill ta emot hjälpen. Eller att ta avstånd för att skydda sig själv och närstående. Det sistnämnda är något jag själv gjort, och står för då jag anser det vara det bästa i mitt fall.

All heder till er därute som lyckats ta er ur era missbruk. Ni är bevis på att det går att få hjälpen och att ni haft styrkan som krävs för att bryta ett beroende. Varje dag är en kamp - fortsätt kämpa! 
Dela gärna med er av era erfarenheter antingen som kommentar eller via min kontaktlänk.

Journalistiken idag kan förvisso vara väldigt vinklade och missvisande, dock är det fakta att droger dagligen tar mångas liv.

Läs hela artikeln om Patrik Isaksson

Följer upp detta inlägg med ett boktips:

James Frey - Tusen små bitar