The Edge

Familjen - vänner - jobbet - naturen - matlagning - inredning - teknik & mycket mer

Allt ovanstående är för mig lycka & kärlek på ett eller annat sätt. Jag har allt, men ändå kan jag inte riktigt le inombords just nu. I ett par veckors tid har en lättare huvudvärk envist etsat sig fast i mitt huvud. En värk som sakta spridit sig till kroppens samtliga muskler och leder. Det är inget nytt att jag med jämna mellanrum får lite ont i ryggen, men det jag har nu känns lite annorlunda.

Tröttheten är även den konstant närvarande, trots att jag sover betydligt mer nu än för låt säga fem år sen. Kanske beror det på höstens intågande med mörkare kvällar som spelar mig ett spratt. Tror i och för sig mer på att det kan vara aktivitetsbrist som gör mig lite extra trött. Har vid ett par tillfällen provat att träna lite på gym, men tappat intresset för det lika fort som jag börjat.

Tänkte att jag skulle börja med lite tidiga morgonpromenader för att bli lite piggare. Stiga upp en timme tidigare än övriga familjen och ge mig ut i friska luften, så kanske mitt usla morgonhumör är lite bättre när jag kommer hem.

Många skulle nog spontant säga att jag är på väg att bli utbränd, men det tror inte jag. Kanske mer lite bränd i hörnen och behöver se över lite rutiner och prioriteringar i vardagens slentrian. Jag känner att signalerna som min kropp skickar mig just nu kräver en förändring, och dom signalerna kommer jag ta hänsyn till.

Bara att få skriva av sig lite här på bloggen gör mig mer positiv. Hade nyligen en vecka då jag inte gjorde ett enda inlägg, och det var inte för att tiden inte fanns. Utan för att motivationen helt enkelt flydde sin kos.

Jag är stark i mig själv och vet med största säkerhet att lyckan kommer infinna sig inom kort. Har aldrig varit speciellt bra på att tala om mina känslor, allra minst när jag mest behövt det. Att skriva är mitt sätt att förmedla och även läka, så jag förlitar mig på det.

Min familj är min största lycka någonsin, nu ska lyckan kompletteras med ett inre leende!

Dags att vända blad...