The Edge

Ens livspussel bör aldrig färdigställas, utan snarare läggas om ibland när bitarna eller motivet antagit ny form. Det är viktigt att någon ibland vänder tillbaka en del av pusslet som blivit tagna för givet, och med nya ögon samt en annan vinkel återigen försöka färdigställa delarna i ramen.

Jag har i ett livskontrakt beskrivit mig själv som ett känslomonster. En glupsk jävel som slukar alla känslor tills buken är så full att det till slut inte finns nån annan utväg än att ulka hejdlöst. Har insett att jag är som mest formbar och mottaglig efter det att monstret fått utlopp för det som han är var allra räddast för: nämligen att ulka och blotta sitt innersta.

Med små förändringar i mitt sätt att agera i olika situationer känner jag redan efter ett par dagar att en större reform är på väg att ske. En reform vars känslotåg jag verkligen gillar och vill ska infinna sig permanent. Jag hoppas av hela mitt hjärta att känslorna av lycka som just nu berusar min kropp, ska smitta av sig och få andra att slå följe på min resa genom livet.

Det ska tilläggas att jag inte förlorat någon jag håller av, utan ser detta som en utveckling av mig själv och min älskade familj.